Ingen Cykelvasan

Vissa beslut är lite jobbigare. Som att bestämma sig för att sälja sin startplats i Cykelvasan 90. Som jag sett fram emot ett år. Så varför sälja? För att tån jag skadade för en vecka sen inte blir bättre. Trodde den var på bättringsvägen, men nu har jag behövt smärtstillande för att få sova 3 nätter i rad och igår kväll var tån dubbelt så stor när jag bytte tejpen.

Och då skiten gör ont efter för lång tid i skor eller minsta tryck på mot den är det inte läge att trycka ner den i ett par tajta cykelskor.

Så tyvärr har jag tagit beslutet att kasta in handduken i årets Cykelvasan. Bättre ge tån tid att läka ordentligt, det kommer fler cykellopp men jag går bara en lilltå på höger fot. Och även om tån är läkt i tid vill jag inte stå på startlinjen utan ordentlig träning. Jag vill kunna ge 110 i 9 mil.

Så säljer platsen, får tillbaka en stor del av pengarna jag lagt ut och satsar om inför nästa år.

Annonser

Vätternrundan 2015

Varför utsätter man sig för detta galenskap, för en 3:e gång? Det kan man undra. För att det är så jävla roligt och gå i mål slår det mesta. 

Tog mig runt den lilla pölen på 30 mil även denna 3:e gång. Dock blev det ingen ny rekordtid för min del. Hade nog kunnat bli det om inte nacken bestämt sig för att börja krångla redan efter ett par mil. Så fick börja med massage redan i Ödeshög. Ett måste för att jag skulle orka resterande 25. Blev några behandlingar till under resans gång. Men hellre att det tar lite längre tid än att ett par veckor är förstörda efteråt pga smärtor.

Sista 10mil kämpa jag även mot kramp, först i höger arm. Mot slutet även i höger fot. Har du försökt cykla med kramp i en fot? Inte? Gör inte det. Det var inte skönt någonstans. Men benen i övrigt mådde väldigt bra hela tiden och rumpan protesterade knappt. Började göra lite småont efter typ 27-28 mil. Men det kan man ju ta. Och kissa som brukar vara en pina under kvällen och dagen efter har inte besvärat mig ett dugg. Väl inkörd sadel, bra cykelbyxor och mycket rumpräddare är tydligen nyckeln till framgång där.

Fick även ur mig lite funderingar på facebook under färden runt sjön.

Capture

Capture 1Det enda som möjligtvis slår soluppgången över västergötland, för det är helt fantastiskt,  efter en natt på cykeln är att gå i mål efter 30 mil cykling. Och där stod 2 väldigt stolta och glada föräldrar och väntade. Mina 2 bästa supportrar som alltid ställer och stöttar mig i mina galna idéer.

IMG_20150613_132433

Om jag ska cykla en 4:e runda? Svar. Ja. Men jag behöver några år. Tidigast 2017 kan det bli aktuellt igen.

Ja tack

image

Ja tack till det erbjudandet! Trampa ihop sommarens nöjesbudget, perfekt. Och en utmärkt morot för att kämpa vidare när träningen känns som värst och jag bara vill ge upp. När orken och viljan tryter. Men det detta i bakhuvudet och känslan av att gå i mål efter 30mil kommer det gå alldeles utmärkt att cykla minst 100 mil innan 12juni.

Nu kör vi!

Ett försenat inlägg

Det blev visst inget inlägg i onsdags så här kommer veckans blogg52 istället. Och vad handlar det om? Cykling,  närmare bestämt  1572 MTB Challenge.

Förra lördagen så stod jag på startlinjen för det första 1575 mtb Challenge, 65km mtb kring Motala. Och det ska sägas, det var det jobbigaste jag någonsin utsatt mig för. Fy fan. Aldrig varit så trött och slutkörd efter cykling. Vätternrundan är en barnlek i jämförelse. Och den kan vara rätt kämpig.

Men trots att jag kollapsade direkt efter målgång och knappt kunde hålla uppe ögonen så var det enormt roligt.

När jag hade klarat av 4 mil och kommit till den fruktade nedralids backen, 15% lutning så var krafterna slut. Inte det lättaste att kämpa sig upp för en jävla backe då. Men tack vare en jävla vilja och hejarop lyckades jag släpa upp både mig och cykeln. Hur jag sedan lyckades cykla de sista ca 2 milen in till målet vet jag inte. För jag stod och hängde i näst sista depån. Hade ingen kraft kvar i kroppen. Men ännu en gång vissade jag för mig själv och alla andra att jag har en vilja av stål. För bryta var aldrig ett alternativ, det skulle krävas en skada för det. Pga tröttheten kom även vurpan till slut. Mitt i skogen i en uppförsbacke orkade jag till slut inte och hamnade i mossan med cykeln över mig. Men det gick bra och efter några minuter var det bara trampa vidare.

Efter denna enorma urladdning var det så häftig att cykla över mållinjen. Jag gjorde det! Allt går bara viljan finns!

image
Innan start!
image
Efter målgång. Helt slut. Och så enormt stolt över mig själv.

Så här i efterhand så förra lördagens prestation blivit ännu mera värd för mig. Jag är något enormt stolt över mig själv som typ aldrig cyklat mtb som första lopp tar det tuffaste jag kan tänka mig direkt och genomför det på 4 timmar 34min!

Nu blir Cykelvasan 45 inga som helst problem på fredag den 15:e.

Men nu är jag på väg till Stockholm och Stockholm Folk Festival. Ska se Tomas Ledin och höga kusten kapellet ikväll för 3:e gången i år. Behöver inte säga att jag längtar va?

Bara cykling just nu

Cykling cykling cykling. Det enda som finns i mitt huvud just nu.

Cykling är mitt stora intresse och just nu är det enda jag har i huvudet. Mitt intresse för cykling började sommaren 2006 när mamma frågade om jag inte skulle cykla Vätternrundan. Visst,  det kan jag väl göra svarade jag. Och på den vägen är det. Sedan dess har jag cyklat Vätternrundan 2 gånger,  tjejvättern 6ggr samt halvvättern en gång. Hur många mil och timmar jag tillbringat på en cykelsadel vågar jag inte tänka på. Eller hur mycket denna hobby hittills har kostat mig. Men det är skit samma, för allt som cyklingen kostat mig i pengar, svett, tårar och glädje är det värt.  Jag mår som allra bäst när jag får känna friheten som cyklingen ger mig. Och under de perioder då jag inte kunnat träna p.g.a. knäskador är upp på cykelsadeln jag längtar.

Tidigare år har mitt fokus varit under Motalas Cykelvecka i juni. Men för ett åt sedan bestämde jag mig för att satsa på Cykelvasan och mtb också. Racer är väldigt kul,  men jag ville ha en ny utmaning.

Så jag anmälde mig till Cykelvasan 45 som jag tyckte var en lagom distans att börja med. Målet är dock att ett år cykla hela Vasaloppet,  från sälen till Mora.

Under vintern kom nyheten om ett nytt cykellopp på mtb här i Motala. Varför inte cykla det också,  när jag ändå är igång? Så nästa lördag ska jag cykla mitt första lopp på mtb och jag börjar bli en aning nervös inför det. 6,5 mil mtb i/kring Motala.  1572 MTB Challenge,  när jag står där redo för start den 2aug kommer jag vara enormt taggad.

Så just nu när resten av stan ligger i Varamon och har det svettigt i värmen sliter jag på cykeln i skogen för att få ihop tillräckligt med mil i benen och vanan att cykla mtb. Orken är inga problem,  men det som kan skapa problem nästa helg är min ovana att cykla mtb så långt.

Jag har inga tidsambitioner när det gäller något av dessa lopp,  målet är att jag ska ta mig i mål. Då är jag nöjd. Det ska bli en utmaning och jävligt roligt.

Är det något jag lärt mig den här säsongen så är det att mtb är så roligt. Ångrar nästan att jag inte prövat det tidigare. Helt annorlunda från att cykla landsvägsracer. Att kombinera dessa 2 var ett bra beslut. Olika cyklar, olika terräng, olika muskler. Lika roligt!

Cykling,  det absolut bästa jag vet!

2014-07-19 11.33.29 Ibland bjuder träningspassen på lite extra härlig miljö. Som att cykla längs Vättern och bara njuta av sommaren, värmen och ledigheten.

På lördag ska jag även fira min kommande födelsedag,  att jag fyller 25 om en dryg månad. Va? Var tar åren vägen.