En paus

De senaste veckorna har det inte blivit några #blogg52 inlägg. Och tyvärr kommer det nog fortsätta så ett tag framöver.

Lusten till att skriva ett inlägg till varje onsdag finns inte längre. Och tyvärr har det blivit en för stor press att försöka få hopp någonting. Blogga ska vara roligt, inte något som känns betungande. Jag känner att jag har för mycket annat i huvudet just nu så att #blogg52 hinns inte med. Prioriteringar. Kanske kommer lusten tillbaka att delta i denna utmaning, att skriva ett inlägg varje vecka under ett års tid. Jag hakade på med tanken att få till ett mer regelbundet skrivande här och till viss del har jag lyckats. Men nu tryter tiden, lusten och inspirationen. Och då blir det inget bra. Det här inlägget tänkte jag skriva redan förra veckan, men det blev bara inte av. Så jag tar nu en paus från #blogg52, hur länge den varar eller om det slutar med att jag hoppar av återstår att se.

Ibland är en paus det man behöver. Men för det betyder det inte att det kommer vara tyst här. Det kan komma ett inlägg när som, men kanske inte på onsdagar.

För övrigt, jag var en 12000 som fick en plats i Cykelvasan 2015! Så den 15/8 2015 cyklar jag mellan Sälen och Mora. Längtar.

3 månader till jul

image

http://timehop.com/c/t:382565640327790592:72918476:6230067:b95a4

Kanske skulle börja tänka på det nu igen? Känns lika hemskt varje år. Och varje år ska jag vara ute i god tid, men ändå har jag sista minuten panik ang julklappsshopping. Men aldrig vet jag vad jag själv vill ha.

Julklappen till mamma är på g, beställd i alla fall. Så kan det gå när man får ett mejl om att man ens lilla mor nämnt i förbigående att hon skulle vilja ha några nya keramikoppar i julklapp. Så då var det bara beställa.

Detta är första #blogg52 från mig på 3 veckor. Orken och lusten att blogga har varit som bortblåst, det är det den fortfarande till viss del.

image

För trött för att orka blogga

Jag är helt slut. All min ork går till jobbet just nu, och när jag kommer hem somnar jag på soffan. Och under kvällen föredrar jag att sitta i soffan och njuta av tystnaden. Igår stängde jag till och med av tvn för att jag inte orkade med ljudet.

Jag jobbar med 21 st härliga 6 åringar mellan 8-13, och dem är aldrig tysta. Och direkt från det till fritids fram till dagen är slut. Aldrig en lung stund på 8  timmar. Kroppen är pigg när jag går hem, men huvudet är en annan femma. Att gå i ett ständigt prat och tjat mellan 6-14 varje dag gör att jag lärt mig uppskatta tystnaden.

Förhoppningsvis väljer jag mig vid ljuden om några veckor så att jag inte känner mig helt slut varje eftermiddag.

Egentligen är jag för trött för att orka skriva det här inlägget. Men det är ju onsdag och det betyder #blogg52.

Ett år äldre

Igår blev jag ett år äldre,  men knappast klokare. Halvvägs till 50 insåg jag igår när mamma var här på tårta. Och tydligen snart lika gammal som mina föräldrar, som hävdar att dem inte är en dag äldre än 27.

Firade min 25 års dag uppkrupen i soffan under min slanket med att titta på film. Gick hem från jobbet efter 2 timmar i måndags, med en härlig förkylning. Men det gjorde absolut ingenting då jag firat ordentligt den senaste månaden. Jag har nog aldrig firar min födelsedag så ordentligt som jag gjort i år. Tusen tack till alla som på något sätt gjorde min 25 års dag väldigt minnesvärd! Jag älskar er allihoppa!

image

Nyfödd Anki!

image
Anki ca 25 år senare, på gungan som morfar gjorde åt oss barnbarn.

image

Den enda presenten jag fick igår, ett nytt halsband som min mor och 2 andra gjort. Gjort av en sked som en gång i tiden tillhört min mammas farmor/farfar och som senast kommer min mormor/morfar.

Cykelvasan

Helgen som var var jag i Dalarna för att cykla Cykelvasan 45. Mitt senaste projekt när det gäller cykling. Och det var hur roligt som helst! Nästa mål, hela Cykelvasan 90km!

Startade i oxberg och började med att dra ett varv runt Oxbergssjön innan det bar av mot Mora. Cyklade samma runda som halvvasan går. Innan start siktade jag på en tid runt 3 timmar,  det gick på 2,26,41! Sa jävla stolt. När jag kom till eldris med 9 km tittade jag på klockan för första gången och insåg att jag hade varit ute i 2tim 5min, att jag hade chans på en tid under 2,5 timmar slog mig då och då bestämde jag mig för att satsa. När jag kom in på upploppet i Mora hörde jag speakern säga att klockan var kvart över tre,  jag klarade det insåg jag då. Startade vid 12.50. När jag sedan fick reda på min tid av mamma en stund efter målgång var det helt ofattbart.

Efteråt var jag så pigg att jag kunde att cyklat lika långt till. Så då bestämde jag mig för att satsa på hela sträckan nästa år. Bara hoppas jag får plats, gäller att vara beredd när anmälan öppnar. För Cykelvasan var bland det roligaste jag gjort. Spöregn, lera, kyla och lite sol på slutet. Alla ingredienser för en lyckad och härlig stund i på mtb:en i skogen.

Innan start!

image

En aning skitig och väldigt glad. Jag gjorde det!

image

Beviset!

image

Ett lopp kvar denna säsong, Roxen Runt på racer den 31 augusti.

6 dagar kvar till min 25 års dag för övrigt.

Helgen som var

Helgen som gick kunde jag fira min pappas kommande 60 årsdag, han fyller imorgon eller åka till Stockholm och se årets 3:e konsert med Tomas Ledin. Jag valde det jag bokade först och satte mig på tåget. Pappa fyllde inte ens under helgen ju, och han vann gokarten utan mig på plats. Men visst hade det varit roligt att vara med, speciellt eftersom han inte hade annat något innan. Alla var där typ, 3 av hans systrar, farmor, några av mina kusiner men inte hans enda barn. Bra va? Men släkten vet att jag är galen i Ledin så dem förstod mig.

Så i lördagskväll såg jag Tomas live för 3: gången sedan mars. Och det var en magisk kväll!

2014-08-09 14.27.32Till slut kom även jag iväg på festival 🙂

  2014-08-09 20.29.07Tack för en helt underbar konsert! Det var absolut värt att få sår i handflatorna efter allt klappande samt en öm hals dagen efter!

Stockholm folk festival var en väldigt trevlig upplevelse. Bra musik, underbar miljö, trevlig personal och något för att alla åldrar. Kan definitivt tänka mig ett besök där igen nästa år.

IMG_9950

Sista tiden har jag varit lite halvdålig på att uppdatera i tid för #Blogg52, men nu är hösten närmar sig och värmeböljan är över ska jag försöka skärpa till mig.

Nästa vecka kan säkert komma att handla om helgens äventyr i Dalarna. För på fredag är det äntligen dags för Cykelvasan 45.

Ett försenat inlägg

Det blev visst inget inlägg i onsdags så här kommer veckans blogg52 istället. Och vad handlar det om? Cykling,  närmare bestämt  1572 MTB Challenge.

Förra lördagen så stod jag på startlinjen för det första 1575 mtb Challenge, 65km mtb kring Motala. Och det ska sägas, det var det jobbigaste jag någonsin utsatt mig för. Fy fan. Aldrig varit så trött och slutkörd efter cykling. Vätternrundan är en barnlek i jämförelse. Och den kan vara rätt kämpig.

Men trots att jag kollapsade direkt efter målgång och knappt kunde hålla uppe ögonen så var det enormt roligt.

När jag hade klarat av 4 mil och kommit till den fruktade nedralids backen, 15% lutning så var krafterna slut. Inte det lättaste att kämpa sig upp för en jävla backe då. Men tack vare en jävla vilja och hejarop lyckades jag släpa upp både mig och cykeln. Hur jag sedan lyckades cykla de sista ca 2 milen in till målet vet jag inte. För jag stod och hängde i näst sista depån. Hade ingen kraft kvar i kroppen. Men ännu en gång vissade jag för mig själv och alla andra att jag har en vilja av stål. För bryta var aldrig ett alternativ, det skulle krävas en skada för det. Pga tröttheten kom även vurpan till slut. Mitt i skogen i en uppförsbacke orkade jag till slut inte och hamnade i mossan med cykeln över mig. Men det gick bra och efter några minuter var det bara trampa vidare.

Efter denna enorma urladdning var det så häftig att cykla över mållinjen. Jag gjorde det! Allt går bara viljan finns!

image
Innan start!
image
Efter målgång. Helt slut. Och så enormt stolt över mig själv.

Så här i efterhand så förra lördagens prestation blivit ännu mera värd för mig. Jag är något enormt stolt över mig själv som typ aldrig cyklat mtb som första lopp tar det tuffaste jag kan tänka mig direkt och genomför det på 4 timmar 34min!

Nu blir Cykelvasan 45 inga som helst problem på fredag den 15:e.

Men nu är jag på väg till Stockholm och Stockholm Folk Festival. Ska se Tomas Ledin och höga kusten kapellet ikväll för 3:e gången i år. Behöver inte säga att jag längtar va?

Bara cykling just nu

Cykling cykling cykling. Det enda som finns i mitt huvud just nu.

Cykling är mitt stora intresse och just nu är det enda jag har i huvudet. Mitt intresse för cykling började sommaren 2006 när mamma frågade om jag inte skulle cykla Vätternrundan. Visst,  det kan jag väl göra svarade jag. Och på den vägen är det. Sedan dess har jag cyklat Vätternrundan 2 gånger,  tjejvättern 6ggr samt halvvättern en gång. Hur många mil och timmar jag tillbringat på en cykelsadel vågar jag inte tänka på. Eller hur mycket denna hobby hittills har kostat mig. Men det är skit samma, för allt som cyklingen kostat mig i pengar, svett, tårar och glädje är det värt.  Jag mår som allra bäst när jag får känna friheten som cyklingen ger mig. Och under de perioder då jag inte kunnat träna p.g.a. knäskador är upp på cykelsadeln jag längtar.

Tidigare år har mitt fokus varit under Motalas Cykelvecka i juni. Men för ett åt sedan bestämde jag mig för att satsa på Cykelvasan och mtb också. Racer är väldigt kul,  men jag ville ha en ny utmaning.

Så jag anmälde mig till Cykelvasan 45 som jag tyckte var en lagom distans att börja med. Målet är dock att ett år cykla hela Vasaloppet,  från sälen till Mora.

Under vintern kom nyheten om ett nytt cykellopp på mtb här i Motala. Varför inte cykla det också,  när jag ändå är igång? Så nästa lördag ska jag cykla mitt första lopp på mtb och jag börjar bli en aning nervös inför det. 6,5 mil mtb i/kring Motala.  1572 MTB Challenge,  när jag står där redo för start den 2aug kommer jag vara enormt taggad.

Så just nu när resten av stan ligger i Varamon och har det svettigt i värmen sliter jag på cykeln i skogen för att få ihop tillräckligt med mil i benen och vanan att cykla mtb. Orken är inga problem,  men det som kan skapa problem nästa helg är min ovana att cykla mtb så långt.

Jag har inga tidsambitioner när det gäller något av dessa lopp,  målet är att jag ska ta mig i mål. Då är jag nöjd. Det ska bli en utmaning och jävligt roligt.

Är det något jag lärt mig den här säsongen så är det att mtb är så roligt. Ångrar nästan att jag inte prövat det tidigare. Helt annorlunda från att cykla landsvägsracer. Att kombinera dessa 2 var ett bra beslut. Olika cyklar, olika terräng, olika muskler. Lika roligt!

Cykling,  det absolut bästa jag vet!

2014-07-19 11.33.29 Ibland bjuder träningspassen på lite extra härlig miljö. Som att cykla längs Vättern och bara njuta av sommaren, värmen och ledigheten.

På lördag ska jag även fira min kommande födelsedag,  att jag fyller 25 om en dryg månad. Va? Var tar åren vägen.

Wien

Dagarna i Wien gick alldeles för fort. Men tiden flyger ju när man har roligt sägs det och jag hade några underbara dagar.

Att vara tillbaka i staden jag älskar var så jäkla underbart. Kunde inte ha föreställt mig innan hur det skulle kännas att gå av planet på Vienna Internationell Airport. När jag gick där mot bagageutlämningen så färdades jag tillbaka till 6feb 2012. Då visste jag inte vad som väntade, och på sätt och vis visste jag inte det nu heller. Dessa dagar blev en underbar semester som jag åt väldigt glad att jag gjorde men även en resa ”down memory lane”. 

Det kändes som det var igår jag senast gick på Wiens gator och det var en härlig känsla.

När jag lämnade stan tidigt i morse (söndag) så lovade jag mig själv ännu en gång att jag ska tillbaka. Det finns fortfarande saker jag vill göra och uppleva. Jag vill se stephansdom efter att renoveringen är klar. Jag vill äta schnitzel igen. Jag vill se en föreställning på Spanska ridskolan och inte ”bara” en träning. Jag vill gå på Donauinselfest igen,  bästa midsommaren ever 2012. Jag vill filosofera över livet ännu en gång på Cafe Central.

image

Jag hade en helt underbar semester där jag hann med väldigt mycket. Tex blev det ett varv till i Raisenrad, besök på sissi museum, Wien Naturhistorische samt lite shopping och mycket god mat. Allt som man kan begära av en semester i Österrikes härliga huvudstad. En sak är säker, I will be back!

image
Apfel strudel på Cafe Central, mums.

image
Ännu mera mums på Hotel Sacher.

image
Passade på att ta en selfie när jag åkte till Donauinsel igen för att titta på den mäktiga floden ännu en gång.

Fler bilder och mer om vad jag hittade på under denna underbara semester kommer så fort jag orkat gå igenom alla ca 900 bilder i kameran.