Ingen Cykelvasan

Vissa beslut är lite jobbigare. Som att bestämma sig för att sälja sin startplats i Cykelvasan 90. Som jag sett fram emot ett år. Så varför sälja? För att tån jag skadade för en vecka sen inte blir bättre. Trodde den var på bättringsvägen, men nu har jag behövt smärtstillande för att få sova 3 nätter i rad och igår kväll var tån dubbelt så stor när jag bytte tejpen.

Och då skiten gör ont efter för lång tid i skor eller minsta tryck på mot den är det inte läge att trycka ner den i ett par tajta cykelskor.

Så tyvärr har jag tagit beslutet att kasta in handduken i årets Cykelvasan. Bättre ge tån tid att läka ordentligt, det kommer fler cykellopp men jag går bara en lilltå på höger fot. Och även om tån är läkt i tid vill jag inte stå på startlinjen utan ordentlig träning. Jag vill kunna ge 110 i 9 mil.

Så säljer platsen, får tillbaka en stor del av pengarna jag lagt ut och satsar om inför nästa år.

Annonser

Vätternrundan 2015

Varför utsätter man sig för detta galenskap, för en 3:e gång? Det kan man undra. För att det är så jävla roligt och gå i mål slår det mesta. 

Tog mig runt den lilla pölen på 30 mil även denna 3:e gång. Dock blev det ingen ny rekordtid för min del. Hade nog kunnat bli det om inte nacken bestämt sig för att börja krångla redan efter ett par mil. Så fick börja med massage redan i Ödeshög. Ett måste för att jag skulle orka resterande 25. Blev några behandlingar till under resans gång. Men hellre att det tar lite längre tid än att ett par veckor är förstörda efteråt pga smärtor.

Sista 10mil kämpa jag även mot kramp, först i höger arm. Mot slutet även i höger fot. Har du försökt cykla med kramp i en fot? Inte? Gör inte det. Det var inte skönt någonstans. Men benen i övrigt mådde väldigt bra hela tiden och rumpan protesterade knappt. Började göra lite småont efter typ 27-28 mil. Men det kan man ju ta. Och kissa som brukar vara en pina under kvällen och dagen efter har inte besvärat mig ett dugg. Väl inkörd sadel, bra cykelbyxor och mycket rumpräddare är tydligen nyckeln till framgång där.

Fick även ur mig lite funderingar på facebook under färden runt sjön.

Capture

Capture 1Det enda som möjligtvis slår soluppgången över västergötland, för det är helt fantastiskt,  efter en natt på cykeln är att gå i mål efter 30 mil cykling. Och där stod 2 väldigt stolta och glada föräldrar och väntade. Mina 2 bästa supportrar som alltid ställer och stöttar mig i mina galna idéer.

IMG_20150613_132433

Om jag ska cykla en 4:e runda? Svar. Ja. Men jag behöver några år. Tidigast 2017 kan det bli aktuellt igen.

En påsk tillsammans med cykeln

Påsken, den gick mig nästan spårlöst förbi. Det måste vara den mest onödiga högtid vi har. Mitt påskfirande bestod av 2 ägg till frukost på långfredagen och en flaska påskmust under helgen. Mer än tillräckligt med påsk för mig. Inte ens glad påsk hälsning på fb fick jag iväg. Haha.

Jag firade istället påsk tillsammans med min cykel, finns inget bättre sätt. Hade planerat innan för en helg full av cykling men tyvärr blev det inte så mycket som jag tänkt innan tack vare en muskelsträckning i ryggen under träningen på lördagen. Så blev ett par dar av ofrivillig vila efter det. Men vila är ju också viktigt under träning men inte när jag planerat för massa träning. Började så smått idag igen, 2 mil i makligt tempo för att kolla hur ryggen kändes. Mot Vätternrundan! Formen börjar komma och med den milen i benen. Att pappa ger mig 30 kr per mil jag cyklar är en utmärkt morot för att köra den där milen extra som jag kanske inte hade gjort annars.

2015-04-03 10.46.28Snart bara 2 månader kvar, och det känns jävligt bra. När kommer funderingarna på vad fan jag gett mig in på igen? Vet ju vad som väntar, gjort det förr men ändå. Måste ha några skruvar lösa för att utsätta mig för denna idioti en 3:e gång. Men det är en fråga för en annan dag.

Bara 4 dar kvar nu, på lördag åker jag äntligen till Göteborg. Som jag längtat. Så lördag och framåt några dagar får gärna Göteborg bjuda på sol och härlig vår. För nu kommer turisten som jag göra Göteborg ordentligt.

Cykelvasan

Helgen som var var jag i Dalarna för att cykla Cykelvasan 45. Mitt senaste projekt när det gäller cykling. Och det var hur roligt som helst! Nästa mål, hela Cykelvasan 90km!

Startade i oxberg och började med att dra ett varv runt Oxbergssjön innan det bar av mot Mora. Cyklade samma runda som halvvasan går. Innan start siktade jag på en tid runt 3 timmar,  det gick på 2,26,41! Sa jävla stolt. När jag kom till eldris med 9 km tittade jag på klockan för första gången och insåg att jag hade varit ute i 2tim 5min, att jag hade chans på en tid under 2,5 timmar slog mig då och då bestämde jag mig för att satsa. När jag kom in på upploppet i Mora hörde jag speakern säga att klockan var kvart över tre,  jag klarade det insåg jag då. Startade vid 12.50. När jag sedan fick reda på min tid av mamma en stund efter målgång var det helt ofattbart.

Efteråt var jag så pigg att jag kunde att cyklat lika långt till. Så då bestämde jag mig för att satsa på hela sträckan nästa år. Bara hoppas jag får plats, gäller att vara beredd när anmälan öppnar. För Cykelvasan var bland det roligaste jag gjort. Spöregn, lera, kyla och lite sol på slutet. Alla ingredienser för en lyckad och härlig stund i på mtb:en i skogen.

Innan start!

image

En aning skitig och väldigt glad. Jag gjorde det!

image

Beviset!

image

Ett lopp kvar denna säsong, Roxen Runt på racer den 31 augusti.

6 dagar kvar till min 25 års dag för övrigt.

Ett försenat inlägg

Det blev visst inget inlägg i onsdags så här kommer veckans blogg52 istället. Och vad handlar det om? Cykling,  närmare bestämt  1572 MTB Challenge.

Förra lördagen så stod jag på startlinjen för det första 1575 mtb Challenge, 65km mtb kring Motala. Och det ska sägas, det var det jobbigaste jag någonsin utsatt mig för. Fy fan. Aldrig varit så trött och slutkörd efter cykling. Vätternrundan är en barnlek i jämförelse. Och den kan vara rätt kämpig.

Men trots att jag kollapsade direkt efter målgång och knappt kunde hålla uppe ögonen så var det enormt roligt.

När jag hade klarat av 4 mil och kommit till den fruktade nedralids backen, 15% lutning så var krafterna slut. Inte det lättaste att kämpa sig upp för en jävla backe då. Men tack vare en jävla vilja och hejarop lyckades jag släpa upp både mig och cykeln. Hur jag sedan lyckades cykla de sista ca 2 milen in till målet vet jag inte. För jag stod och hängde i näst sista depån. Hade ingen kraft kvar i kroppen. Men ännu en gång vissade jag för mig själv och alla andra att jag har en vilja av stål. För bryta var aldrig ett alternativ, det skulle krävas en skada för det. Pga tröttheten kom även vurpan till slut. Mitt i skogen i en uppförsbacke orkade jag till slut inte och hamnade i mossan med cykeln över mig. Men det gick bra och efter några minuter var det bara trampa vidare.

Efter denna enorma urladdning var det så häftig att cykla över mållinjen. Jag gjorde det! Allt går bara viljan finns!

image
Innan start!
image
Efter målgång. Helt slut. Och så enormt stolt över mig själv.

Så här i efterhand så förra lördagens prestation blivit ännu mera värd för mig. Jag är något enormt stolt över mig själv som typ aldrig cyklat mtb som första lopp tar det tuffaste jag kan tänka mig direkt och genomför det på 4 timmar 34min!

Nu blir Cykelvasan 45 inga som helst problem på fredag den 15:e.

Men nu är jag på väg till Stockholm och Stockholm Folk Festival. Ska se Tomas Ledin och höga kusten kapellet ikväll för 3:e gången i år. Behöver inte säga att jag längtar va?