Äntligen

image

Skrivit på en tillsvidareanställning idag, som stödpedagog på hällaskolan. Alltså det jag jobbar med just nu. 9 månader efter att jag började, typ.

Och nästa 4år efter mitt första jobb i Linköpings kommun, sedan dess har jag haft några visstidsanställningar. Så underbart att äntligen ha en tillsvidare. En dag jag längtat efter!

Annonser

För trött för att orka blogga

Jag är helt slut. All min ork går till jobbet just nu, och när jag kommer hem somnar jag på soffan. Och under kvällen föredrar jag att sitta i soffan och njuta av tystnaden. Igår stängde jag till och med av tvn för att jag inte orkade med ljudet.

Jag jobbar med 21 st härliga 6 åringar mellan 8-13, och dem är aldrig tysta. Och direkt från det till fritids fram till dagen är slut. Aldrig en lung stund på 8  timmar. Kroppen är pigg när jag går hem, men huvudet är en annan femma. Att gå i ett ständigt prat och tjat mellan 6-14 varje dag gör att jag lärt mig uppskatta tystnaden.

Förhoppningsvis väljer jag mig vid ljuden om några veckor så att jag inte känner mig helt slut varje eftermiddag.

Egentligen är jag för trött för att orka skriva det här inlägget. Men det är ju onsdag och det betyder #blogg52.

Krockar

Självklart ska allt alltid krocka med något annat, speciellt roliga saker verkar ha den förmågan.

Nu har det ställt det för mig 2 gånger den kommande veckan. Dels insåg jag när jag skulle sova igår att min planerade inflyttningsfest nästa lördag, där en kompis från Jönköping skulle komma upp inte alls passade. För samma lördag ska jag på vinprovning 15.00, och då ha en kompis på besök som ska på min inflyttningsfest kändes inte helt optimalt. Så då var valen, antingen ställa in festen och gå på vinprovning eller försöka sälja biljetten till vinprovningen och ha fest. Jag valde vinprovningen, för det har jag sett fram emot. Vi pratade om att gå redan förra året men då kom vi inte iväg. Så i morse blev det att skicka ut ett meddelande på fb till inbjudna att denna fest är uppskjuten för gång nr 2, första gången var pga knät. Jag mådde så fysiskt och psykiskt dåligt att jag inte pallade.

Krock nr 2 inträffar på tisdag, APT på jobbet samtidigt som det är årsmöte i K-Ringen.  Mejlade chefen tidigare i veckan ang detta och frågade om det var ok att jag bara deltog under första timmen på APT för att sedan kunna dra direkt på årsmöte. Men det gick sig inte, chefen tyckte det var viktigt för mig att delta på denna träff då alla inte träffas särskilt ofta. Det kan förstå, men samtidigt känns det lite surt att missa delar eller hela årsmötet i föreningen där jag är så nära att sitta i styrelsen man kan komma utan att faktiskt sitta där. Och med lite tur är jag medlem i styrelsen efter tisdag. Hade sett fram emot årsmötet, vi har alltid roliga möten. Och när datumet bestämdes hade jag ingen aning om att jag skulle hinna byta jobb och då ha APT onsdag 23 april.

Men men, så är det ibland. Jobbet går såklart före och är det kvällsmöte på jobbet är det bara tänka om.

 

#Blogg52. Första veckan på nya jobbet

Började på nytt jobb förra måndagen. Hann knappt bli arbetslös innan jag fick nytt jobb, skönt. Måste säga att jag haft en väldig tur när det gäller jobb, vilket är skönt.

Min förra tjänst gick ut den sista feb, men pga jag gick sjukskriven hade jag ingen brådska att traska iväg till AF. Det stället är lika bra att undvika lärde jag i somras när jag blev arbetslös. Den där jäkla handläggaren jag träffade vid inskrivningen hade inte en aning om vad en fritidspedagog gör. Jobbar du på dagis? var hennes fråga typ. Herregud. Som tur var fick jag jobb 2 dagar senare, så slapp närmare kontakt med dessa inkompetenta människor. Och nu vet jag att jag har jobb fram till 30dec, så slipper dem detta år i alla fall. Skönt.

Sedan jag tog examen i januari 2012 har jag jobbat på 3 olika skolor, som är helt olika.  2 av dessa ligger i Linköping men nu är jag äntligen i rätt stad, Motala. Att kunna cykla till jobbet är en sådan härlig känsla. Jag insåg inte innan hur skönt det faktiskt skulle bli. Första dagen på nya jobbet var riktigt bra, men vet ni vad det bästa var? Att sluta 16.30 och gå innanför hemma 16.40. En sådan härlig känsla. Jag sparar över 10timmar i veckan som förut bara gick förlorade. Vad tid jag kommer ha till annat framöver. Trivdes bra med att jobba i Linköping, spec på första stället, men att jobba heltid och pendla 10mil varje tog på krafterna. Det kändes som att jag aldrig var hemma. Men nu har det blivit ändring på det.

Förhoppningsvis kommer jag inte lämna Motala kommun på ett bra tag nu, har jag äntligen lyckats ta mig hit tänker jag inte släppa taget igen. Jag jobbar alltså som fritidspedagog (utbildad lärare mot fritidshem/fritidsverksamhet) på en F-6 skola på ett fritids med 2:0r och 3:or. Det mest givande och bästa jobbet jag kan tänka mig. Att jag skulle bli lärare var aldrig ett alternativ, men det blev visst så ändå. Bland det bästa med mitt jobb är det att jag kan komma till jobbet och vara ett så dåligt humör men eleverna lyckats alltid få mig glad.  Jag skulle inte tänka mig ett jobb där jag inte fick arbeta med människor i någon form. Det är en av anledningarna till att jag valde att bli fritidspedagog, det går att arbeta inom så många olika områden med människor i olika åldrar.

Gjort 1 1/2 vecka på nya jobbet och det känns väldigt bra. Visst, förra veckan var jag mest allmänt förvirrad och fattade ingenting. Precis som det ska vara. Namn på sådär 45elever att lära sig, nya kollegor och nya rutiner att få kläm på. Vem blir inte förvirrad i det? Men nu känner jag att det börjar klarna och jag börjar komma in jobb tempot igen. Då jag fortfarande är sjukskriven 50% så jobbar jag bara eftermiddagar just nu. Mjukstart på nya jobbet var inte helt fel, och knät har inte protesterat en enda gång. Så på måndag är det upp på heltid som gäller.

img_2517
Wiener Riesenrad, Prater Wien

Vad är det för skit som faller ner från himlen här i Motala förresten? Jag vill ha sol, inte snö.

 

Intervju dags

Håll tummarna för mig vid 09.00 idag. Dags för intervju på Bråstorpskolan då, knappt hinner jag bli arbetslös innan jag blir kallad på intervju, helt ok. Bara hoppas det kommer gå lika bra.

Knä uppdatering: Jag kämpar på med träning och äter naproxen dagligen för att minimera smärta samt inflammation. Om träningen ger önskat resultat så slipper jag lägga mig på operationsbordet, det kunde vara skönt att slippa.